> I sökandet efter svar på det vi inte förstår eller förmår greppa ligger det nära till hands att söka syndabockar till enskilda fenomen och förklaringar till varför världen ser ut som den gör. Mänskligt lidande tycks helt enkelt lättare att uthärda om det finns någon att skylla på.
Är det ”konspirationsteoretikerna” som är syndabockar eller författarens eget lidande som åsyftas? Vad skiljer för övrigt ovanstående karakteristik från en vanlig kriminalutredning?
